KORT HISTORIK - KEMPO KARATE


De asiatiska kampkonsternas förhistoria – Indien och Kina

Bodhidharma
Bodhidharma

Kalaripayattu anses allmänt vara den äldsta asiatiska kampkonsten. Den involverar en kombination av slag, sparkar, grepp och vapentekniker. Några av de tidigaste skriftliga referenserna till konstformen är flera tusen år gamla och konsten praktiseras fortfarande i Indien. Den indiska buddhistmunken Bodhidharma (jap. Daruma) vandrade runt 500 år f.Kr. från Indien till Shaolinklostret i Kina för att sprida sin egen variant av buddhism, zenbuddhism. Enligt legenden var munkarna han mötte i enormt dåligt fysiskt skick, och han ska då ha förmedlat sina kampkonstkunskaper till dem. Denna kampform, som kännetecknas av invecklade former och fysiska konditionsövningar, vidareutvecklades under generationer av munkarna och kom att bli känd som Shaolin Kung Fu.

Ng Mui
Ng Mui

På 1700-talet brändes Shaolinklostret ner till grunden av den kinesiska kejsarmakten. En av få överlevare, krigarnunnan Ng Mui (som enligt vissa legender hette Fang Qiniang innan hon gick i kloster), sägs enligt mytologin ha vidareutvecklat Shaolin Kung Fu till både Bai Hei Kung Fu, som efterliknar rörelserna hos en vit trana, och Wing Chun Kung Fu, känt för sina närstridstekniker och snabba slag. Wing Chun Kung Fu skulle komma att traderas genom generationer i Kina tills dess att Ip Man och Bruce Lee populariserade och spred konstformen till Hong Kong och USA. Shaolin Kung Fu och Bai Hei Kung Fu skulle komma att spridas till ett litet örike utanför Japans kust.

Kempo Karatens begynnelse – Okinawa, Japan och Korea

Anko Itosu
Anko Itosu

Kungadömet Ryukyu var under mycket lång tid en självbestämmande stat i ögruppen Okinawa, strax utanför Japan. De tidigaste skriftliga källor som finns att tillgå talar om att en kinesisk mästare (troligen i Shaolin Kung Fu) vid namn Kwang Shang Fu (jap. Kusanku) visade upp sina färdigheter för lokalbefolkningen i Ryukyukungadömet på 1700-talet och att en annan kinesisk mästare (i Bai Hei Kung Fu) vid namn Liu Long Gong lärde upp flertalet okinawiska elever. Okinawisk Te och Shurite, kända för sina snabba och kraftfulla slag, uppstod sedan genom en blandning av dessa Kung Fu-influenser med inhemska okinawiska stridstekniker. Temästaren Arakaki Seisho skulle agera lärare till flera olika blivande mästare i Kempo Karate. Shuritemästaren Anko Itosu skulle komma att systematisera och ungdomsanpassa stridsformen, och denne lärde dessutom upp mästare som Gichin Funakoshi (som också studerade för Seisho) och Choki Motobu (både Funakoshi och Motobu använde benämningen Kempo Karate).

Gichin Funakoshi
Gichin Funakoshi

Kempo Karate, som kombinerar linjära och cirkulära rörelser med fokus på slag och sparkar, spreds sedan till Japan via mästare som Funakoshi, och därifrån till Korea via pionjärer som Hwang Kee och Lee Won-Kuk, där den blandades med inhemska kamptekniker. "Koreansk Karate", som inkluderar olika typer av höga och snurrande sparkar, benämns också Tang Soo Do, Soo Bahk Do eller Tae Kwon Do. Ungefär samtidigt i Japan upplevde de gamla samurajstridskonsterna en ny renässans med Takeda Sokaku som undervisade i Daito Ryu Aiki Ju-Jitsu (vilket skulle spridas till Korea under namnet Hapkido via Choi Yong-Sul) och Ju-Jitsu-mästaren Jigoro Kano som formulerade sin konst Kodokan Judo. Både de koreanska konsterna som diskuterats och de japanska konsterna som diskuterats skulle hitta sin väg till USA och runt om i världen.

Modern Kempo Karate ser dagens ljus – Hawaii och fastlands-USA

William K. S. Chow
William K. S. Chow

Choki Motobu besökte Hawaii under en längre tid för att sprida Kempo Karate, och dennes elever Thomas Miyashiro och Kamesuke Higaonna fick i sin tur en rad elever på Hawaii. Under denna tid öppnade James Mitose, som var kraftigt influerad av Miyashiro och Higaonna, en självförsvarsskola på Hawaii. Mitose's tillvägagångssätt inkluderade praktiska självförsvarstekniker och traditionella former. William K. S. Chow var en av Mitoses främsta elever och denne tränade upp legendariska kempomästare som Ed Parker Sr. och Adriano D. Emperado. Daniel K. Pai, en mästare i sin familjs egen stil – Pai Lum Kung Fu, som inkluderar flödande rörelser och djurinspirerade tekniker, lärde sig från både Parker- och Emperadotraditionerna. 

Ed Parker Sr. och Daniel K. Pai
Ed Parker Sr. och Daniel K. Pai

Med tiden utvecklade Parker American Kenpo Karate, som betonar snabba slag och flödande övergångar, Emperado Kajukenbo, ett hybridsystem som inkorporerar slag, grepp och vapen, och Pai Bok Leen Pai Kenpo. Efter en tid flyttade Parker och Pai till fastlands-USA, och deras respektive Kenpovarianter spreds genom USA. Med tiden uppstod fler vidareutvecklingar av Kempo Karate i USA med influenser från andra kampkonster som Ju-Jitsu (av både japanskt och koreanskt ursprung), känt för sina grepp- och kasttekniker, Kung Fu (och andra kinesiska kampformer), med sitt breda utbud av former och stilar, och Karate (av koreanskt ursprung), med fokus på slag och disciplin. Några av dessa stilar av Kempo Karate spreds sedan till Sverige, bland annat genom Tommie Petersson.